Marie Charlotte

Hej hej halåsan.

Herrejisses vilken dag det var igår... Börjar från början

Klockan ringer 08.00 på morgonen.. jag sträcker på mig o tänker på mötet jag ska in till idag. Möte med kommunal, lite halv spännande och självklart givande. Även mötet med den eventuellt nya arbetsgivaren också... men tanken stannar där. Stiger upp, klär på mig och drar upp rullgardinen. GLASHALT... fan fan fan är tanken och mina första ord. Att man inte gjorde det igår... jag tänkte ju göra det igår huttrar jag påväg upp till huset. Sätter mig och tar en liten morgon rök och bestämmer mig för att åka ner med mina lågprofil sommardäck... men nästa minut har jag tagit på mig kläder och börjat halka mig upp mot storvägen för att se. Halv vägs stannar jag.. tittar på cash och vi konstaterar båda att det är lika bra att byta innan jag åker... för det är verkligen glashalt. Vi går hem.
Klockan är nu halv nio.... jag tar på mig varma kläder mekkarhandskarna och går ut ... urs halkig bro tänker jag. Tar fram mina däck, min domkraft och fälgnyckeln. Börjar på nått sätt känna mig stressad, första mötet skulle jag vara där mellan 9 och 12... Nåja.. jag placerar domkraften där den ska och alltid vart när jag bytt däck.. i haken. Lossar bultarna och höjer bilen. Tar lös mitt fina lilla däck och byter mot vinter däcket då jag märker att jag inte hissat bilen nog mycket. äh... tänker jag.. nog var det typiskt. Jag börjar hissa ännu mer... då jag hör ett konstigt ljud... gnisslande... mycket skumt... tittar på domkraften och inser vad som håller på hända. I samma sekund säger det PANG.... åsså står min bil på själva skivan och domkraften har gett med sig.
Det är nu jag får PANIK.... jo... riktigt panik. Med hjärtat i halsgropen tittar jag mig runt omkring... inte en jävel hemma.. det är ju måndag morgon och klockan är 08.45... tror jag... det är här minnet börjar svikta.
Då tanken dyker upp... jag måste ringa stålmannen... (min morbror som är helt underbart hjälpsam och på nått sätt har det där lugnet i sig... saker alltid löser sig när han är i närheten). Jag tar alltså fart och lämnar min bil o jävlar KUTAR... o ni som sett mig kuta förr ni vet ju att det kan gå fort. Kutar till huset och min enda tanke är alltså ringa morbror, vilket självklar gör att jag missar det där jag berättade om tidigare... urs, GLASHAL bro. MMM.. mycket riktigt... jag halkade och på nått sätt så fastnade mina ben i bron uppåt och neråt.... just nu har jag en ganska hög puls.. men inser att jag måste resa mig och få tag i morbror pga min älskade bil ska klara sig igenom det här. Kommer in slår nummret (som jag inte hade kunnat om det inte var så att jag ringt honom kvällen innan), han svarar, jag kastar nu ur mig, -Hej, jag måste få låna din sån här man lyfter upp med.... håller på byta däck alltså, den gav vika, skulle jag kunna låna den, bilen står på skivan. (lägg till min puls, mitt flåsande, min panik och förvirrande) Han säger bara. - Jag kommer.
Det tar inte mer än 5 minuter innan han kommer, men under dom 5 minutrarna så hinner jag röka 3 ggr. Jag hinner även... mmm.. jag gick ut under tiden jag väntade o tittade på bilen. Då det plötsligt slår mig, tänk om han ringer o undrar över nått... vad gör jag. Jo, jag springer/kutar mot huset... och självklart igen... tanken om, urs, GLASHAL bro, slår mig inte. Men jag gör det igen... slår mig uta helvete.
Vi lyckades med sammarbete lösa situationen. Det var alltså det första däcket jag skulle byta som det här hände. Han stannade och hjälpte skakiga charlotte med resten av däcken. Första gången på mycket länge som jag behövt en sån hjälp.

Jag går in i duschen och jag skakar fortfarande, blundar och tänker lugn charlotte...
Gör mig klar och åker ner på mötet... skakar fortfarande. Mötet går bra.
Sen går jag och käkar lunch med en vän på stan, efter lunchen ska vi gå på nån affär då jag trillar på en sten. Tur att man har vänner som fångar upp en ibland =). Jag skakar fortfarande. Sen är det möte nummer 2. Det går bra. MEN....jag skakar fortfarande. Vid en 15-16 tiden så skakar jag inte mer. Men jag börjar nu känna att kroppen inte känns helt ok.

Åker hem.. äter... sen tar jag bilen och åker ner till martin (kladdkaka och kaffe). Vid halv tio... då börjar kroppen strejka. KONSTIGT va... Några piller och jag somnar.

IDAG Tisdag är det Despret housewives, tur är väl det... för med min icke rörlighet (sträckningar i kroppen, mycket stel nu), bulor och blåmärken har man inte mycket att ge. Urs vilken dag.

Min mor sa till mig igårkväll nått i stil med att hur min dag ändå varit så var jag på ett sånt bra humör. Det är sant... kanske otursdagarna ska komma oftare (NEJ)... så jag känner mig som migsjälv igen.
Var det som hände att jag vaknade??? Vaknade ur min dvala???

Nåja.. min Måndag.